Även jag har något att ge till andras nytta.

Saker som jag är bra pa – ar jag overdrivet bra pa. Saker som jag mindre bra pa – ar jag ganska pinsamt dålig pa. Men varför utnyttjar ingen mig där jag verkligen skulle göra nytta , utan främst ser det som ar mina mindre bra talanger – även om dessa ej påverkar det jobb jag söker.

Jag ar inte dum . Jag söker inte deltid jobb i något jag osäker pa klara .

Mitt behov känna mig behovd och till andras nytta – har jag löst genom ställa upp pa min fritid gratis. Det ger mig sa mycket känna jag ger något som andra har glädje av o uppskattar.

Men dagar som denna – när jag ser 20 dagar framfor mig och precis pröjsa sista räckningar och har tömt kontot …. dessa dagar kommer denna smärtsamma fråga upp som ett envist eko.

Visst – just denna månad ar ovanligt extrem ty vanligtvis har jag ca 800kr 1000kr kvar men pga alla extra utgifter …..

Varfor vill inte folk utnyttja mig i det jag ar bra pa o har till o med extra bra talang o chans göra nytta? ?

Sjalvklart kommer jag fortsatta ställa upp pa min fritid med tex hålla pass o hjälpa till med träning tips. Att vara behovd och uppskattad gör att jag lever – och ej enbart existerar.

Men när jag ej klarar mig utan andras peng hjālp ….. detta tar allt mer knacken pa mig.

NÄR jag vet att jag har sa mycket kunna ge – varfor får jag inte ens chansen till prov pass eller prov tid sa jag får visa vad jag kan ge. Folk klagar ofta pa för mycket jobb. Jag klagar över att jag ej utnyttjas genom få deltid jobb om sa bara för en timme I veckan.

Slöseri – nedvärderad – förbisedd . ALLA har en plats I SAMMHALLET där ljust dennes talanger ger nytta. Aven jag.

Att få NEJ som svar då man söker jobb ar inte hela värden om man åtminstone fått visa VAD dom tackar nej till.

Men att gång pa gång få NEJ som svar utan att ems haft chansen visa vad dom tackar nej till utan bara tror sig veta något dom aldrig sett i praktiken. ….

Tyvärr så får detta mig att må allt sämre . Bit för bit av min energi går åt för varje gång.

Det därfor jag sa ofta uttryckt hur tacksam jag är att ha turen vara en envis javel . Dom flesta hade nog knäckts efter halva tiden av dessa år jag har nosat efter jobb – en plats I SAMMHALLET – ett liv istallet för enbart existens.

DETTA ar en av asperger s största fördelar – envishet . Overdriven langlivad sådan.

Min wordpress strular eller så har jag lyckats med något mer än planerat

Jag skriver numera oftast blogg på Facebook och på Facebook herer jag fortfarande Lee Kim Marie wahlström trots jag bytat efternamn till ugolini, Mitt släkt namn. Jag kan inte 2020 humor ala teknik och nu är kl midnatt, spöktimmen. Jag har tendens låta en hel del när jag försöker få saker fungerar och ylar högljutt varje gång mobilen stavat fel så ger upp för denna gången och försöker välja bättre tid på dygn nästa gång

Många drommer om bli känd – men alla klarar ej pröjsa det prisdetta innebär

2002 blev jag mer eller mindre tvungen att sluta tävla. Alla klarar inte av det pris det innebär vara känd – åtminstone inte I langden. Jag fixade det I nästan två år men sedan blev pressen för stor. Vann titel sverige starkaste kvinna 2000 – norden starkaste kvinna 2001 o kom 5a pa WM 2002 .

Träning har jag dock aldrig gjort uppehall. Men jag saknar verkligen Bengt – som hade aktiv motion då jag var aktiv i tävlimg. Han lät mig få jobba då o då – bla hjälpt till då golvet skulle bytas ut I gymmet. Han lät mig stå I kassan ibland o jag hjälpt även till då någon kund behövde PT. Han såg mig för vad jag kunde o vad jag klarar – Bengt sket totalt I ta reda pa vad jag inte klarade av ty det han såg hos mig – utnyttja han.

Dagar som denna – saknar jag verkligen Bengt. Gym agaren / oblyge bagaren som såg det jag var bra pa före det jag inte var lika bra pa. Bengt skulle garanterat gett mig den chans jag jagat sa länge. Han gav ju mig mer an jag bad om. Kära saknade Bengt

Hur det är att vara den jag är –

Tänk dig du haft två familjer istallet för en. En familj du växer upp hos och en som du kom från men ej fick så bra kontakt med förrän du blev vuxen. Du kände dig aldrig 100% medlem i någon av dessa familjer och dagen din fostermamma dog – dog också all kontakt med den familj du växer upp hos. I samband med att din biological mamma dog – tappar du även kontakten med din egen syster.

For göra det ännu mer extra allt till detta –

Du har ALLTID varit mer eller mindre utanför ty du har även asperger syndrome och med alla dess fördelar och nackdelar som tillhör autism. Du får jobba dubbelt så mycket för kunna Förstå dig pa social etikett tillrackligt väl för att nästan bli accepted och folk I sin tur – måste lägga extra energi för lära kānna dig .

Ensamhet och utanför är och har alltid varit din vardag men du kämpa pa ändå. Tack vare talangen vara envis – som ar en av de bästa egenheter asperger ger dig – kämpa du dig igenom grejer I livet där många ej över levt.

Jag har aldrig upplevt ovilkorrlig familjekarlek och empati men försöker lära mig ändå.

Jag har min asperger att tacka för jag fortfarande finns kvar. Jag har asperher att skylla pa jag så ensam och missforstodd.

Svårt fixa jobb . Svårt fixa vardagen. Varje dag är en kamp men jag ju sa van – jag har ju aldrig upplevt annat.

Ha tålamod med mig sa som jag själv har tålamod med er.

Och till den tokiga skogs tomten som låg bakom jag blev dalig i två dagar – kanake du ska dra ner pa vinet ty du får för dig massa konstiga saker då du full. Man ringer inte sin dotter o skäller ut henne för något som bara hänt I din fantasi. Bara ett tips gubben. 💖

Jaha….snart är man ju vuxen och nästa nolla närmar sig raskt….

när man blir vuxen, firar man inga stora fester då man fyller år så som man var barn såvida det ej är en 5a eller en nolla. tex om man fyller 30år,35år eller 40.

i år fyller jag 40år och det skulle ju vara kul med en äkta fest med många vänner och familj. skulle vara kul att få något riktigt fint också…..men det är en sak jag verkligen önskar mig till min 40års dag och det är inte en resa, även om en fin resa är något jag verkligen längtar efter och det är inte heller ett fint guldsmycke även om jag älskar smycken……nej….det jag mest önskar mig är att få en riktig instruktörsutbildning som lär mig allt vad en dans instruktör behöver veta eller en PT behöver veta för att få ett fast jobb och ett diplom. Troligen kan jag nog redan det mesta av vad en sådan utbildning lär ut efter alla mina år som gym nisse och jag har ju redan hunnit få dela med mig av vad jag kan till folk som frågar efter hjälp. och visst har jag även fått hoppa in som vikarie vid sena återbud också men för att få ett fast jobb på ett gym ,om så bara en timme i veckan, behövs ett diplom på att jag gått en instruktör eller PT utbildning. en sådan utbildning kostar.

jag är så trött på att det som vanligt är pengar som är mitt hinder för kunna få jobba med det jag verkligen älskar och vet att jag klarar av oavsätt dagens form.

jag vill kunna dela med mig av det jag kan till andras glädje också…..även som ett jobb och inte bara på min fritid. går man till gymmet på sin fritid, går man dit för sin egen skull men jag är ju alltid kvickt framme då någon ber om min hjälp ändå. men tänk att få ha detta som sitt jobb……vilken dröm. om så bara för en timme i veckan….

Detta är vad jag önskar mig som mest. Möjligheten kunna gå den där utbildningen så att det inte är något hinder för ett gym att låta mig få praktisera och sedan eventuellt få ge mig ett litet deltidsjobb .

jag vet att jag kan göra nytta och hjälpa andra med sin träning. detta har jag ju redan gjort på min fritid. jag vet att jag kan göra folk glada på ett danspass ty detta har jag ju också fått göra. men en fast anställning som tex dans instruktör med eget pass en gång i veckan, detta blir nog aldrig verklighet utan det där papper som visar man gåt utbildning och lärt sig saker man troligen redan visste……allt jag har är 24 års erfarenhet och även erfarenhet i tävling på elitnivå. nog vet jag en hel del men erfarenhet räcker inte till att få en timme i veckan som fast anställd instruktör…….till detta krävs utbildning.

Detta är vad som står högst upp på min önskelista till 40års dagen….chansen att på något vis komma in på en instruktör/PT utbildning.

Att fortsätta hjälpa till som blixt vikarie och som fritids PT till dom som vill ha min hjälp, kommer jag ju självklart fortsätta med ty älskar ju kunna få dela med mig av det jag kan och chansen låta min kunskap och alla år av träning, även bli till glädje för andra. Man mår så bra av att känna sig behövd och bli uppskattad av andra då man är kvickt framme då dom ber om hjälp. Att vara blixt vikarie och ”fritids PT” behöver man ju ej deplom eller dyr utbildning/kurs till men tyvärr så behövs ju detta om jag vill få ett fast deltidsjobb på ett gym. inte kan jag bara tralla in på ett gym och säga att jag har 24års erfarenhet av gym träning samt att jag är en fd elitidrottskvinna och sedan tro detta ger mig jobb…….ska ett gym hålla sig till allmänna regler, krävs ju att jag kan visa upp att jag även gått en dyr kurs också. oavsett om den där kursen gör mig till bättre PT eller instruktör….så är det ju tyvärr….

I morgon så ska jag hjälpa en vännina med sin gym träning ty hon har problem med sin rygg och behöver få hjälp finna passande övningar för ljust henne. Det som är lite kul är att hon är en instruktör till det gym jag själv är kund på. ibland blir det ombytta roller…he he

Hej, jag är Lee-inget mer och inte mindre…

kanske jag inte har lika lätt som dom flesta andra i allmänhet till att förstå mig på folk, empati eller sätta mig in i hur andra känner sig men jag ser inte detta som en ursäkt och skyller på dom egenheter som vanliga hos dom med autism och asperger ty även jag lär ju mig allt mer och förstår allt mer.kanske behöver jag lägga lite mer energi än dom flesta behöver men detta gör jag gärna ändå ty även jag vill ju upplevas som en bra och omtänksam person, som den jag faktiskt är och försöker vara. Frågan är dock om folk i allmänhet har lika svårt förstå sig på mig ,känna empati och sätta sig in i hur jag känner mig pga att jag lite udda,har autism och asperger och därav är lite mindre lik än folk i allmänhet med mina egenheter. I SÅ FALL….har folk lika stort intresse till lägga ner extra energi för försöka förstå sig på mig och känna empati för mig som jag gör för försöka förstå mig på dom och känna empati för dom???? intressant fråga- eller hur??

Även jag har ju märkt av ibland att folk verkar vara lite osäkra i mitt sällskap men tro mig och förstå detta= jag är inte ett dugg farligare än ni är. i mitt sällskap behöver ni ej känna mer osäkerhet på vad ni ska säga eller göra än i någon annans sällskap. jag är inte dummare än ni, jag är inte smartare än ni, jag är inte mer benägen till vara elak än ni, jag är ej heller på något vis mindre benagen till kunna få er att skratta eller ha en kul stund tillsammans heller. asperger syndrom är inget hinder för kunna göra bra ifrån sig, inget som gör man blir efterbliven heller – snarare tvärt om ifall man skulle kolla ett IQ test. Kanske är jag lite snabbare i käften och mindre blyg till säga exakt vad jag menar än genomsnittet och kanske tar jag orden lite mer bokstavligt än genomsnittet men inte ska väl detta vara något att bli rädd för….

jag är en egen individ med egna egenheter och talanger och fobier och problem – precis som alla andra.

jag är såpass ovanlig att jag är vanlig ty vem har ännu funnit två typer som är identiska i precis allt.

Ta mig som den jag är och jag är Lee. Se mig och uppfatta mig med egna ögon och ej andras.
Det är så jag kommer ta er, precis som den du visar mig att du är. Det är så jag kommer bilda mig en uppfattning om dig, från mina egna ögon och min egen stund i ditt sällskap. inte andras ögon och ord.

något jag lärt mig och sett som ett uppenbart fenomen är——den enas uppfattning av någon, stämmer sällan in på den andras uppfattning….

snacka skit kan man göra med läkaren i samband med mag problem eller vid ett extra jobbit dass besök…..att snacka skit om varandra bakom andras rygg är sällan ett effektivt sätt att få veta sanningen om någon. DETTA VAR UPPENBART REDAN SOM LITEN FLICKA I MITT FALL OCH JAG HAR JU ÄNDÅ AUTISM.

ha det gott o ta hand om er. trevlig helg- kram från lee

Att ha 2 familjer, är inte bättre än att bara ha en familj….

Åtminstone inte i mitt fall ty i mitt fall, har jag nog aldrig känt mig 100 % medlem….

 

Den familj jag kom ifrån men ej växte upp hos…..där har jag ej lika god kontakt eller lika självklar status som familjemedlem som tex min syster har….

i min fosterfamilj, har ju ett fosterbarn inte alls dom rättigheter eller samma status som ett biologiskt barn har. Dessutom hade jag oturen att få en bra och trygg uppväxt i min fosterfamilj men dagen då min fostermamma dog…..försvann plötsligt kontakten med resten av min fosterfamilj…….har försökt nu i över ett års tid att få kontakt med min fosterpappa men han svarar aldrig då jag ringer eller hörs aldrig av på min födelsedag….

 

Något jag vill att man ska komma ihåg och tänka på när man planerar att ta sig an ett fosterbarn är att detta inte är ett 18 års projekt….åtminstone ej för barnet som blir ditt fosterbarn…..

 

Jag är ju självklart glad och tacksam att jag fått mycket bättre kontakt med min biologiska pappa och även fått kontakt med min släkt i italien men att så plötsligt få kontakten med sin fosterfamilj bruten……sådant känns……sådant gör mycket ont…..sådant känns så otroligt falskt…..man fick en bra och trygg barndom men plötsligt blir man avklippt då den närmaste personen från fosterfamiljen dör……all denna kärlek man trodde var äkta under uppväxten…..den känns plötsligt så meningslös och falsk……

 

Ett fosterbarn tyr ju sig gärna till den familjen denne växte upp hos även i vuxen ålder….

 

Snälla– alla ni som har planer på att ta er an ett fosterbarn, kom ihåg att detta inte är ett 18års projekt som avslutas så fort ungen flyttar ut eller då din partner som tog sig an fosterbarnet tillsammans med dig- plötsligt dör…

 

Att plötsligt få all kontakt bruten och aldrig mer få svar på brev eller då man ringer……detta gör otroligt ont…..tro mig……all den kärlek och trygghet man växte upp i under barndomen blir plötsligt så meningslös och falsk……man blir verkligen sårad och förvirrad……snälla ni , blivande fosterföräldrar- gör inte den tabben som min fosterfamilj gjorde……snälla–kom ihåg mina ord ty skriver detta av egen erfarenhet—- det är verkligen en mycket smärtsam och jobbig upplevelse att plötsligt ej längre accepteras……lova mig att komma ihåg dessa ord. MVH Lee

Bild 1= min fostermamma o jag 1992.

Bild 2= mina biologiska föräldrar o jag på min 15års dag.

Bild 3= dagen då tryggheten försvann till graven tillsammans med min fostermamma margaretha i oktober 2015

Likheten mellan en person som har Aspergers syndrom och den svenska sjukvården=

En person som har Aspergers syndrom, är ofta mycket bra på ett eller två saker men allmänt bra eller mindre bra på allt annat.

Detta påminner mycket om den svenska sjukvården ty på måndag ska jag till ännu en läkare i malmö efter varit på x-antal besök pga strulet med magen. likaså mina problem med armen, så har jag fått tid hos ännu en ”expärt” ,tror det är nr 4….

var på ett läkarbesök i dag med och jag tog upp min liknelse för läkaren om asperger och svensk sjukvård….varje läkare har ju sitt eget smala område dom är bra på och resultatet blir att man bara skikas runt till femtioelva olika ställen om man behöver hjälp.

läkaren höll med mig om likheten mellan aspergers syndrom och hur svensk sjukvård fungerar…..

detta är verkligen jobbigt ty man går ju runt med en prutt glad mage och en ofungerande vänsterarm tills man fått den hjälp man behöver…..detta tar ju evigheter….

Ta sig vatten över huvudet var visst bra…

Lekte äventyr och tog vatten över huvudet igår på eslövs badhus och hade mer ont i axlarna än vanligt både igårkväll och nu på morgonen. Men trots detta, märker jag av att det myyyycket låååångsamt börjar bli allt bättre i min vänster arm. Har kört 2 självständiga danspass hemma idag och detta var första gången på 3 veckors tid som jag nästan klarade korren med armarna också under HELA passet och inte bara början.

var lite orolig för att jag hade lyckats göra armen värre med mina påhitt igår…..jag är ju inte direkt typen som nöjer sig med bara simma fram o tillbaka i bassäng…..synnerhet om jag har sällskap med mig som också inte riktigt är ”simma fram o tillbaka typen” min vän Leif Jansson.

jag kastade ringar för att dyka ner och hämta,undersökte botten efter grejer folk har tappat och vid det tillfället då radion spelade en vissel låt ,(samtidigt som Leif såg ut som en katt uppe i ett träd uppe i hopptornet) gjorde jag troligen ett personligt rekord i hur länge jag kunde stanna under vattnet, körde en egen variant TTB (toes to bar) hängandes vid valfri startkloss, undersökte samtliga varianter bastu , upp och ner likt en jojo i varmvatten poolen….den där med massage grejer som var låga nog att man behövde dyka ner med huvudet före för kunna få axlar masserade samt naturligtvis klättra upp till högsta möjliga pungt att hoppa från via hopp tornet…..

finns där hopptorn, kan man räkna med att jag trallar dit åtminstone en men oftast fler gånger…..men denna gången gjorde det faktiskt ont i min halv vakna vänster arm och kände ett knaaack mellan axeln och nacken…..därför hoppade jag bara en gång igår…..blev ju lite orolig för ha gjort det värre….men kanske var det ett bra knaaack jag fick från hopptornet igår och kanske var det ett bra tecken att jag kände mig öm efteråt ty kanske var det detta som fick armen vakna till lite mer?

Hoppas det…..kanske bara träningsvärk ty då jag ej haft kontakt med musklerna i vänsterarmen, har jag ju snålat med överkropps träningen…..

tror att badet är en bra omväxling för träningen då man av någon orsak har period där man är begränsad ty uppenbarligen är en skada ej lika begränsande i vatten träning om man nu lyckats tappa kontakten med en eller flera muskler under vanlig träning….hoppar man ner i en pool så finns det knappast utrymme för någon muskel att ligga sova direkt….allt vaknar av ren reflex….är så glad jag fått fri tillgång till badet och äventyrsbadet igen….

jag ju inte van vid träningsvärk så kanske det är såhär det kä’nns? lite därför som jag nöjde mig med bara köra dans idag ty imorgon hade jag planerat leka i kristoffers hage…..ett metabolic pass ala cirkel….hoppas han har en roligare musik lista än den från förra lördagen ty jag kommer ofta på mig själv att hålla samma tackt som musiken och förra veckan var den musiken i ruskigt låååångsamt tempo…..

om en vecka så har jag haft en ”sovande arm” i en hel månad och det är ruskigt stressande att vara begränsad i det man behöver varje dag för må något sådär acceptabelt bra…..dvs lekstugan gymmet och alla dess leksaker…att köra extra mage och ben för alla gånger man ej kunde köra armar, börjar redan synas och märkas……börjar faktiskt se kul ut………lite för kul……typ som en klassisk figur från 70 talet som har överdriven överkropp men pinn smala ben fast tvärt om…..

em mer än miss Lee hamnar i spagat mitt under en VM tävling??

world strongest woman WM 2002

 

(vet någon hur man lägger in videoklipp här på bloggen?)